middag stockholm

Svartengrens

Svartengrens

Jag hade aldrig hört talas om Svartengrens tidigare trots att jag passerat restaurangen nästan dagligen på väg till och från jobbet. Väl inne är det första jag tänker på att den är väldigt klassisk fast ändå inte med trevliga tända ljus och vita dukar fast olika fasoner på alla stolar. Det är här man märker att det inte är en restaurang som alla andra. Redan vid fördrinken blev vi överraskade över deras udda kombinationer och min väninna som älskar getost tog en rödbetsdrink med getost som hon tyckte var spännande och slurpade i sig rätt snabbt.

Svartengrens är först och främst en köttrestaurang men till förrätt provade vi lite hummer, blåmusslor, purjo kavring och pilgrimsmussla som var en rätt mustig rätt och väldigt bra start på vad som komma skulle; ett fat med kött och tillbehör som vi mumsade i oss till huvudrätt. Faten bestod av hängmörad entrecote, ungtuppbröst, korvar, bacon och mellangärde som vi bad extra snällt om att få med men som vanligtvis inte ingår. Allt kött är från ekologiska gårdar i närheten av Stockholm. Tillbehören var sallader, pommes, kål och några olika såser såsom bearnaise och rödvinssås.

Det var väldigt mycket mat och det märktes att det var bra kött som var tillagade på ett bra sätt. Det var dock något som gjorde att det var en bra restaurang men rätt typisk för Stockholm att snöa in på ett tema. Något med stället gör att det var roligt med drinkarna och köttet var bra, men trots allt kött. Gillar man bra kött är det värt ett besök men vi vill nog ha något lite utöver det vanliga när det kommer till maten.

Tulegatan 24, Norrmalm


Restaurang Niklas

Restaurang Niklas

Det första vi möttes av när vi klev in på Niklas (som är restauarangen man går igen om till utestället Kåken som jag aldrig förstått hur folk hittar till) var en väldigt käck norrman som glatt visade oss till bordet. Vi har ett väldigt stort sällskap så vi hade bokat hela menyn innan, som var en Jämtlandsmeny, men några var försenade pga tågstrul men vi fick ändå invänta dem innan de ville börja servera oss rätterna. Det kan jag tycka är lite oflexibelt då det handlade om att göra ett par av rätterna lite senare i stället för att tjugo hungriga damer skulle få sitta och vänta en timma på att få in förrätten.

När den kom fick vi gravat reninnanlår med purjolöksaska, Karl-johan & svartvinbärsvinaigrette till förrätt som var en väldigt smakrik med trevliga smakkombinationer och liten nog att reta smaklökarna inför huvudrätten. Till förrätten rekommenderade de en pinot noir som passade utmärkt i sin lätthet.

Huvudrätten bestod av sotad röding med bakad purjolök, rostad jordärtskockskräm och jordärtskockschips. Jag som vuxit upp i JÄmtland har dock ingen minne av att vi åt så värst mycket jordärtskocka men dock en hel del röding. Det var oavsett väldigt gott och vackert upplagt och hjortron till var en oväntad vinnare. De rekommenderade chardonnay och det var ett kraftigare vin med mycket smak av ekfat som passade bra till fisken.

Till efterrätt fick vi hjortron, glass, rostade sötmandlar och smörkola som var en väldigt delikat efterrätt som pricken över i, precis som det ska vara. Så jag kan varmt rekommendera ett besök med stora grupper på Niklas trots att de var lite petiga med att laga till ett par eftersläntrare.

Regeringsgatan 66, City


Sue Ellen

Sue Ellen

Det är en väldigt härlig atomsfär på Sue Ellen, det känner man direkt när man kliver in genom dörren, personalen ler och är trevliga och väldigt tillmötesgående. Sue Ellen är som en pub fast ändå inte, det är rent och fräscht och menyn känns välarbetad men inredningen av trä påminner om en brittisk pub.

Vi föll båda för en burgare som stack ut lite, nämligen ankburgare med anklever, pommes och tryffelmajonäs. Vi satt i bardelen och det var fullt ös när vi beställde men den glada och trevliga servitören hade stenkoll på oss och hade inga problem med att ta dryckesbeställningar mitt i matbeställningen från olika bord med ett leende på läpparna. Ankburgaren var väldigt smakrik och tryffel majonäsen passade väldigt bra till. Det kunde kanske fått vara lite mer grönsaker med för min smak, men som en pubrätt var den lyxig och väldigt god till veteölen som de rekommenderade till.

Till Sue Ellen går man om man vill ta en avslappnad AW eller spontant äta och ta ett glas med vännerna eller kollegorna. Det är skön atmosfär och maten är lagom avancerad men ändå lite spännande. De serverar även trevliga och populära luncher, men det gäller att vara där i tid så att man inte behöver köa.

Tulegatan 17, Norrmalm


Boqueria Mood

Boqueria

Boquerian har jag hört mycket gott om och var förväntansfull när jag gick in i trendiga Mood gallerian för att testa deras lyxiga tapas. Vad vi möttes av var rörig personal som hänvisade oss runt i rummet på jakt efter någon slags hovmästare som skulle visa oss till ett ledigt bord. Vi var där en lördag eftermiddag så det fanns många lediga bord att välja mellan och det hade varit smidigare om vi hade fått välja ett direkt än att slussas runt till något ställe vi inte riktigt visste var det var. Väl på plats kommer en servitris och lägger förstrött fram menyerna och går. Menyerna är på spanska och det finns ingen översättning om vad det är för rätt och servitrisen såg vi inte röken av på en väldigt lång stund. Tillslut kommer hon med vatten och frågar om vi vill ha något att dricka, det ville vi och vi hade även valt ut vilka rätter vi ville ta in eftersom vi suttit ett bra tag och väntat och lyckats luska ut vad ett par av dem var och gick på det. Innan hon kommer tillbaka till bordet med vår cava så hinner de första rätterna in från ett helt annat håll.

Vi åt i alla fall musslor, miniburgare och calamares. Maten var helt ok men inget märvärdigt över huvud taget utan som en dyrare tapasrestaurang, så jag fattar inte alls vad som ska vara så speciellt med det här stället. När vi skulle betala fick vi sitta och vifta så länge att en helt annan servitör kom med notan. Det enda trevliga var att de vänligt sa hej då när vi gick. Jag kommer knappast besöka det här stället igen, det finns för många bra restauranger i Stockholm som är måna om sina kunder så att det är inte värt att besökas två gånger.

Jakobsbergsgatan 17, Norrmalm (Mood Gallerian)


Lobster and Burger

Burger and Lobster

Gamla Pontus! bytte koncept och öppnade Lobster and Burger som är en lyxig franchisekedja och finns på några platser i Storbrittanien, New York, Dubai och Kuwait. Bakom krogen i Stockholm står Pontus Frithiof och Thomas Dahlstedt. Upplägget är som så att det finns bara tre rätter att välja mellan och de kostar alla 275 kr. Du kan välja mellan grillad eller ångad hummer med citron, vitlökssmör eller skirat smör. Lobster roll som är hummerblandning i en fräsch japansk som kommer i en brioche. Hamburgare gjord på bara nötkött. Till alla rätter kommer pommes strips, liten sallad och dressing.

Vi gick dit på en lunch och det var helt öde trots att klockan var närmare tolv, kanske kan det vara det dyra priset som håller folk borta. Vi fick i alla fall väldigt snabb service och en trevlig servitris som förklarade konceptet.

Vi tog båda lobster roll eftersom min kollega ätit det en gång tidigare och tyckte det var väldigt gott då. Det var väldigt god hummer i en god dressing men brödet var väldigt bränt, så jag valde att äta bara hummer med en gaffel med pommes strips och sallad till. Pommesen var även väldigt god att doppa i såsen som kom i en söt liten såssnipa och hade en fräsch men smörig smak.

Så sammanfattningsvis så var det en dyr lunch men kanske ett ok pris för en middag och man vet vad som finns på menyn. Väldigt klantigt att bränna brödet så att det var svart så det drar ner betyget en del men själva hummern var klanderfri och väldigt god så ja, är jag i närheten och vill ha något lyxigt snabbt så går jag nog dit igen.

Norrlandsgatan 33, Norrmalm/Stureplan


farang

Farang

Farang blev det hetaste samtalsämnet förra året när de slog upp portarna på Tulegatan. Deras koncept var något helt annat än vad Stockholmarna var vana med. De erbjuder enbart menyer och alla vid bordet ska dela på maten som serveras. Vi beställde så klart in den klassiska menyn som de rekommenderade oss att prova på. Rätterna kom lite pö om pö men ändå i en slags klassisk förrätt-, huvudrätt- och efterrättsordning och på slutet var det mycket mat på bordet.

Upplägget var väldigt snyggt och lite annorlunda men smakmässigt hade vi nog förväntas oss lite mer. Smakerna var väldigt typiskt thailändska och thaibasilika och koriander ingick i princip alla rätter. Det började väldigt bra med musslor serverade i sitt eget skal med en spännande sås och kryddor men sedan kom det mer grytor och det var helt enkelt smaker vi kände igen från thaikiosken fast med något snyggare upplägg. Lokalen var stor och mörk och kanske var det därför som servitören var så ouppmärksam på att fånga vår uppmärksamhet när vi behövde fylla på riset, vinet och sedan få in notan.

Sammanlagt var vi inte alls så nöjda med vårt besök på Farang men det kan även bero på att vi hade rätt höga förväntningar när vi kom dit. Vi tyckte i alla fall inte att det var värt den dyra penningen att äta typiskt thaikäk och bli ignorerade av serveringen.


Gaston NK

Gaston – NK

För något år sedan gjorde de om restaurangerna på varuhuset NK och Frantzén flyttade in. Så på våning fyra ligger nu vinbaren Gaston (som även finns i Gamla stan) och där kan man förutom att dricka vin även äta en god bit mat.

Jag är ett stort tryffel fan och på menyn fanns en tryffelburgare eller Hamburgare de la truffe som den heter för att vara mer korrekt. Det är en hamburgare på högrev och bringa, kryddad med svartpeppar. Toppingen består av tryffelbrie, gruyère, örter, tryffelaioli, tryffelolja, syltad silverlök, och serveras i ett briochebröd tillsammans med köttet. Till det hela kommer pommes stripes med gryère, örter och tryffelolja och en liten hink med tryffelaioli att doppa stripsen i. Det är en pampig symfoni som uppstår i munnen och till det fick vi ett kraftigt och sträft italienskt rödvin som fick upp smaken ytterligare en oktav. Det är svårt att tänka sig att man sitter på en varuhusrestaurang och får uppleva den här matupplevelsen.

Det kan vara lite svårt att veta om det är servering vid bordet eller om man ska ställa sig vid disken på framsidan och beställa, men det är bordsservering och den ensamma servitören var både uppmärksam, vinkunnig och otroligt trevlig så jag kan bara säga att jag kommer se till att ha många ärenden till NK framöver.


berns bistrot

Berns Bistro & Bar

Det börjar bli svårare och svårare att spontant gå ut för att äta i Stockholm, bordsbokning krävs för att få plats på de bättre restaurangerna i city och särskilt i julbordstider. Ett ställe man däremot nästan alltid får plats på (jag undrar om jag kommer ånga att jag outat det här nu) är Berns Bistro & Bar i Berzelii park. Det är en mysig liten bistro mitt i parken med en liten och väldigt fransk meny,

Det var ovanligt fullt när vi var där men lyckades ändå få oss ett litet bord och en mysig servitör, vilket hör till det ovanliga om man hade varit i Frankrike. På menyn till förrätt fanns en rätt med sniglar, grodor i vitlökssmör och rökt fläsksida som vi var tvugna att prova, ingen av oss hade testat dessa franska delikatesser tidigare. Till detta ett glas champagne så klart! Ett varmt fat med smarrigheterna kom in och det var helt klart godare än jag kunnat föreställa mig, det vattnas till och med i munnen när jag skriver om det. Allt simmade i fett och det var kanske det som gjorde smaken så delikat men något jag kan bekräfta är att grodlår smakar som kyckling. När vi girigt rensat de små benen från kött doppade vi brödet i såsen som var kvar tills allt var barskrapat, ja det här kommer jag äta många gånger till!

Till huvudrätt åt vi konfiterad anka med apelsin och surkål samt musslor med pommes strips och aïoli. Ankan var riktigt mör och god och den syrliga surkålen bröt av den feta anksmaken på ett fräscht sätt och apelsinen var verkligen pricken över i. Till det serverades en pinot noir från Alsace. Musslorna var väldigt små för säsongen soppan var väldigt god även om jag är en som gillar en skvätt grädde i. Aïolin var väldigt len i sin smak och pommes hade bra krisp, klart en av de bättre musslorna i stan. Till det hela serverades en väldigt god Riesling.

Det var ett mycket trevligt besök och lagom avslappnat vilket man kanske inte hade väntat sig av ett ställe som hör till Berns. Vi kommer helt klart gå dit och äta förrätten igen men då kommer jag inte dela med mig!

Berzelii park 10, Norrmalm


Restaurang b.a.r

B.A.R.

Ganska tidigt gled vi in på B.a.r som ska vara en av Stockholms bästa fiskrestauranger och restaurangen var nästan tom. Vi frågade om det fanns bord för två och med mycket reservationer så kunde de hitta en bord till oss om vi kunde vara klara på 2,5 timmar, ja det var ju inga problem. Vi blev placerade mellan de enda två par matgäster som fanns i restaurangen redan, ja vi delade ett bord för fyra med ett av paren medan övriga restaurangen var helt tom.

En något märklig servitris gled upp vid vårt bord och tittade stint på oss och frågade om vi varit där förut eller om det var första gången. Jag svarade att det var första gången och då gick hon grundligt igenom menyn och hur det fungerade med att välja ut sin egen fisk från fiskdisken och få den tillagad samt välja tillbehör och man ville ha två-tre tillbehör för att bli mätt. Min vän valde en bit torsk som skulle med smörstekt med risotto som tillbehör och hon hade varit där förr och sa att ett tillbehör räckte bra. Jag valde deras fiskgryta och tänkte att den måste vara något extraordinär om den görs på helt färsk fisk.

Fiskgrytan jag fick in var kall och fisken var rå, jag misstänker att tanken var att den heta soppan skulle tillaga fisken men den var inte varm nog. Förutom den besvikelsen var den ganska smaklös och aïolin till hade en hinna som att den lagts upp i skålen för någon dag sedan. Fiskgrytan var med andra ord en stor besvikelse. Min vän var dock nöjd med sin rätt och den såg god ut även om risotton hade lite väl mycket ost i sig för min personliga smak av en väl tillagad risotto.

Vi drack ett glas champagne och det var faktiskt gott men i övrigt var hela besöket en stor besvikelse och när vi gick så var inte restaurangen fullsatt, så jag förstår inte varför de behövde spela så svåra i början heller.


prinsen

Prinsen

När jag tänker på Prinsen så tänker jag herrklubb det vill säga äldre lite grå herrar som äter Wallenbergare och pratar affärer. Så väldigt långt därifrån är det inte, särskilt inte under lunchen men riktigt så är det inte heller. Det är en blandad skara gäster men medelåldern skulle jag väl ändå säga är lite högre än på många andra ställen. Servicen är det inget fel på, det är väldigt hög klass på de anställda och det känner man redan när man som först möter herren i garderoben som likt en butler från Downton Abbey tar ens kappa innan man går in restaurangen (och hjälper en på med kappan när man sedan går därifrån).

Borden är klassiskt dukade med vita dukar och bestick och glas står perfekt uppdukade. Vi valde att äta ett par klassiker nämligen prinsens fiskgryta med lax, sej, musslor, handskalade räkor och saffransaioli samt ljummen scampisallad med gambas slungade i cajundressing med grönsaker och handskalade räkor. Fisksoppan var mustig och väldigt matig och saffransaiolin bryter av den mustiga smaken på ett elegant sätt liksom de handskalade räkorna och man blir riktigt mätt när man ätit upp, en av de bättre fiskgrytorna jag ätit faktiskt. Den ljumna scampisalladen överraskar med att ha lite hetta i och med cajunsmaken på gambasräkorna men den friska smaken av salladen och de handskalade räkorna gör att det blir en god balans i rätten och den blir matig samtidigt som väldigt fräsch. Till båda rätterna valde vi att dricka en Sancerre Des grand Perrieres från Loire som var väldigt uppfriskande och passade fint till båda rätterna.

Det var ett mycket trevligt besök och maten var fantastiskt god men servitörerna gör att stämningen blir en aningen stel och ljudvolymen är ganska hög, nästan som att man sitter i en ölhall. Så sammanfattningsvis är det en trevlig restaurang som håller bra kvalitet på maten och man blir inte besviken, men spännande och uppsluppet är det inte vilket det såklart inte nödvändigtvis behöver vara alltid heller.

Mäster Samuelsgatan 4, Norrmalm (Stureplan)