Archives december 2016

restaurang råkultur

Råkultur

Råkultur är en av Stockholms första riktigt fina sushirestauranger det vill säga fine dining med sushi som måltid. Det är en lillasyster till Michelinbelönta restaurangen Esperanto och ligger i samma byggnad.

Vi var dock inte där på middag den här gången utan åt lunch där utan att boka bord. Det fanns bord eftersom vi kom lite innan rusningstid men vi såg flera som fick testa lyckan på en annan restaurang och många hade varit kloka nog att boka, för det var fullsatt. Det var rätt trångt där inne och vi satt ganska tätt inpå våra grannar, så det är inget kanonställe för viktiga affärsluncher om det inte är sommar och man får ett separat bord på deras uteservering.

Inledningsvis kommer den trevliga personalen och häller upp te till oss och säger till oss att det ska dra i några minuter innan vi kan dricka det, vilket känns lite spännande att teet tillagas vid vårt bord så omsorgsfullt. Vi valde sedan att äta deras Sushi Moriawase 11 bitar som är ett urval av olika sushibitar så att man får en liten smakbit av det mesta. På stenplattan kom ett urval av olika färger av fiskar och rullar. Vissa bitar var råa och vissa hade de hettat upp med en gasbrännare. Det var väldigt olika smaker på dem och de var inte blyga för att blanda in lite andra smaker i sina bitar men ändå inte så mycket så att det inte smakade som sushi. I stället för att doppa sina bitar i soja så fick man pensla på sina bitar med soja i stället.

För en sushiälskare så är Råkultur ett himmelrike smakmässigt men som lunchställe är det kanske lite dyrt och väldigt trångt. Jag har svårt att tänka mig att de kan möblera annorlunda och mysigare under middagarna så tyvärr drar lokalen ner mitt omdöme lite, för en lyxlunch går jag gärna dit men inte för en middag med vännerna.

Kungstensgatan 2, Östermalm


Restaurang AG

AG

Restaurang AG är Kungsholmens oas för köttälskare! Den ligger lite undanstoppad i en gränd nära den livsfarliga korsningen Flemminggatan och Sankt Eriksgatan och väl innanför dörren går man i en ganska anonym trappa upp en våning innan man hittat fram. Första gången jag var dit vände jag i trappan för jag trodde att jag hamnat i fel ingång, men den här gången visste vi bättre!

En väldigt avslappnad och trevlig servitör visade oss till ett bord i den välfyllda restaurangen som tagit oss ett bra tag att besöka då den varit uppbokad de gånger vi tänkt gå dit, så med andra ord, bokning behövs för att få ett bord och gärna några veckor innan.

Vi valde så klart att äta deras berömda kött och valde en rätt för två personer, Porterhouse med smörstuvad spenat, rödvinssås och hashbrown. Det var inte portervin i såsen som jag först trodde utan porterhouse är en typ av styckning där oxfilédelen ska vara lite större an på en vanlig stek. Den var väldigt mäktig och väldigt väldigt god måste jag säga som vanligtvis är mer av en fisk och skaljurs fantast. Det var dock en väldigt mäktig rätt så någon förrätt hade aldrig fungerat till och jag orkade heller inte med något efterrätt mer än att sippa på det fantastiska vinet som vi drack till, en kraftfull Barolo från Italien.

Gillar du kött ska du besöka AG men ta inte med vegetarianer för den delen av menyn är väldigt tunn. Det är även ett trevligt ställle att bara ta en drink på och det var många på dejt där som det såg ut. Personalen är väldigt trevlig och väldigt kunniga om kött, så hit kommer jag nog igen när jag smält att kött jag fick i mig och är sugen på något rejält igen.

Kronobergsgatan 37, Kungsholmen


trattorian

Trattorian

En av de mysigaste restaurangerna i Stockholm är Trattorian. Man möts av en öppen brasa och det hänger korgar i taket och det känns verkligen som att komma hem till en varm och kärleksfull italiensk familj. Restaurangen är faktiskt så mysig att gästerna inte vill lämna sina bord trots att de ätit färdig så jag tror att jag alltid fått vänta i baren på att bordet ska bli ledigt när jag varit där.

Väl vid vårt bord är servitrisen väldigt vänlig och personlig, vi känner oss nästan som de viktigaste gästerna på hela restaurangen och det är ju en väldigt härlig känsla. De har en gedigen vinlista och vår servitris guidade oss igenom den och föreslog en primitivo från Apulien som vi valde att gå på vilket var ett väldigt bra val.

Vi valde att börja med att dela en pizza som Primi piatti och tog den gamla klassikern carpicciosa med prosciutto, mozarella, kronärtskocka och svamp. Den pizzan var något av det godaste jag ätit, perfekt vedugnsgräddad med god botten och färsk fyllning. Den var väldigt mastig så är man liten i maten kan det vara lite mycket att inleda med en pizza och sedan orka med en rätt till. Secondi piatti valde vi att ta en Risotto ai funghi (ja, det är egentligen en primi piatti) och Salsiccia alla Rossini, handstoppad kalvkorv med anklever, tryffelsky, spenat och potatispurré. Risotton var väldigt krämig och god och de hade lyckats få kvaren liten kärna i riskornet som gav det lite tuggmotstånd. Svampen var gott smörstekt och till allt ett litet parmesanflarn, salt och gott. Det märktes att Salsiccian var hemgjord för godare korv får man leta efter! Den var saftig, smakrik och anklevern passade väldigt bra ihop med tryffelskyn sedan ska vi inte tala om potatispurén som var så len att den smälte i munnen.

Atmosfären är supermysig, personalen är väldigt trevlig även om det kanske tog lite länge att få in notan (vilket kanske är anledningen till att jag alltid fått vänta på mitt bord) och maten är helt outstanding. Klart en av favoritrestaurangerna i Stockholm.

Norr mälarstrand, Kajplats 464, Kungsholmen


tbar

T/Bar

Som av en händelse så råkar vi besöka T/Bar på Champagnens dag 28 oktober och de hade tagit fram en gedigen avsmakningsmeny med tillhörande champagne dagen till ära. Det inföll sig dock på en onsdag och 6 glas champagne kändes inte som en bra idé om man ska upp tidigt och jobba på torsdagen, men däremot hade de för oss torrbollar även specialutbud av champagne på glas som vi njöt av. Det blev till och med två glas av Charles Heidsieck 1995 som hade ett härligt djup av smaker som kom fram i små bubblor.

Till förrätt valde vi buffelmozzarella som kom med små bitar av stekt surdegsbröd, granskottsolja och cocktailtomater i en väldigt stor och klumpig skål som skar sig helt mot det eleganta champagneglaset, men det smakade i alla fall fräscht och gott. Den andra förrätten vi valde var mald råbiff av kalv med avrugakaviar (rysk kaviar!), kronärtskocka, jordärskockschips och små klickar av parmesansås. Råbiffen hade en härligt röd färg och kombinationen av råbiff och kaviar var som ett surr av sötma och sälta. Sedan lade man till lite jordärtskocka och parmesansmak till det och det tog smakerna till en ytterligare nivå. Det var väldigt gott och vad passar bättre till rysk kaviar än god champagne!

Till huvudrätt åt vi sjötunga med morötter, och en härlig champagnesås samt smörstekt hummer med karljohansvam, rotselleri och svart tryffel. När vi gjorde vår beställning frågade inte servitrisen om vi ville ha några sidorätter, så vi förutsätte att det inte behövdes några, men rätterna var rätt små utan och hummern var rätt kraftig med allt smör så det hade passat bra med någon fräsch grönsak som bröt av den tunga smaken lite. Förutom det var smakerna i hummern väldigt smöriga och härliga och tryffeln gav lite extra sting. Sjötungan hade också en härlig smörsmak men där kom det lite fräscha primörer med på tallriken och champagnesåsen tillförde en ytterligare fräschör med sitt bubbliga sting. Vi drack som sig bör på champagnens dag såklart champagne genom hela middagen och det passade väldigt bra till våra rätter.

Servicen var väldigt bra, de var väldigt uppmärksamma utan att störa och hade svarta hattar på sig som jag tror var dagen till ära, men det kanske är en del av deras kostym. Så förutom att de kunde ha sagt till om tillbehör till varmrätterna så var besöket felfritt. Det är en rätt flott restaurang och de tenderar ibland att få gästerna att känna sig lite obekväma, men servitriserna var så avslappnade att alla känner sig som hemma där.

Strandvägen 7c, Östermalm


Restaurang publico

Restaurang Público

I början av 2000-talet var F12 det hetaste innestället i Stockholm och behöll den stämpeln under en väldigt lång tid, men ryktet för maten höll inte samma popularitet och för något år sedan gjordes restaurangen om till Público. Det känns tjusigt och elegant att stå vid entrén och en stilig hovmästare visade oss till långbordet, som vi fick dela med andra och sitta mitt emot varandra. Avståndet var dock en aningen för långt mellan oss så det var inte passande att hålla några mer intima diskussioner under vår middag men passade desto bättre till att langa upp tacos att dela på, som är deras specialitet.

Vi valde att ta in lite olika tacos både hårda och mjuka, det vill säga i majsskal och i mjuka tortillabröd. Vi mixade för fullt och tog in anka, lamm, kungskrabba, tonfisk, löjrom och gös. Alla tacos var väldigt fräscha och de hade mycket smak av både färska kryddor, chili, grönsaker och frukt. Det är något med fingermat som gör det lite mer socialt och lite roligare att äta. Maten var väldigt god men det var nog ingen taco som fick mig att känna att den här måste jag få in fler av, utan alla var bra men ingen var wow.

Servitrisen som var hos oss oftast, för de hade flera som passade upp på oss vilket bitvis blir lite förvirrande, var en fantastisk försäljare av viner. Hon beskrev dem på ett sätt så att vi nästan bad om att få smaka på denna härliga dryck oavsett pris. ”Om det fanns ett vin jag fick bada i så skulle det vara den här pinot noir.” Ja det kunde vi inte motstå och som tur var kunde hon fixa fram två glas trots att man annars måste köpa en hel flaska. Vinet hette Dona Margarita Vineyards, 2011.

Besöket var väldigt trevligt och vi kände oss väldigt hippa när vi var där, men det saknas lite själ i både stället och maten så trots den charmiga servitrisen målande smakupplevelse av vinet så är det nog inget ställe jag spontant kommer att föreslå att vi besöker igen. Vore jag däremot lite yngre med en tjock plånbok så skulle jag nog börja en blöt utekväll med middag på Público och fortsätta natten på deras dansgolv senare.

Rödbodtorget 2, City


sturehof

Sturehof

Mitt på Stureplan ligger anrika Sturehof, restaurangen som på någotvis alltid legat där och som alltid är ett alternativ att besöka om man är i krokarna och är hungrig eller törstig för den delen. Det är alltid välbesökt men de har alltid en plats över om man inte bokat bord, i alla fall de gånger jag besökt dem. Nu var vi dit och skulle ha en liten tjejsittning det vill säga, vi var tre tjejer som ville äta och prata strunt med varandra. Det fanns bord till oss långt inne i matsalen som tur var eftersom vi inte hade bokat och proffsiga som de är så gav de oss tid att sätta oss ner och faktiskt titta på vinlistan innan de kommer och frågar om vi vill beställa något att dricka innan vi beställer mat.

Vi valde att äta deras berömda Toast skagen med Kalixlöjrom, Räksallad med ägg, avokado och nobisdressing samt Havskräftsoppa, rotselleri och en bit hummer. Vi drack alla en blommig och lite söt pinot gris från Alsace till det. Är man väldigt hungrig kan man med fördel ta en stor toast Skagen men den är ganska kraftig med det smörstekta brödet och majonäsen i röran så en halv räcker till oss som inte är så stora i maten. Det märks att det är en av deras klassiker för den är den godaste toast Skagen i hela Stockholm och jag har funderat på om det är de färska räkorna, löjromen från Kalix eller om det faktiskt är det smörstekta brödet som är hemligheten.

Räksalladen var något lättare men inte liten på något vis, de serverar en rejäl hög med handskalade räkor, så pass mycket att man får leta efter salladen till den. Lite mer balans med mer variation av grönsaker hade varit trevligt så att den inte blir så ensidig, men för den som älskar att äta bara räkor är det en bra rätt.

Havskräftsoppan var dock lite av en besvikelse, mycket god smak men det enda tuggmotståndet är en liten bit hummer resten är en väl vispad slät soppa och trots att vi beställde in en hel så blev man inte mätt utan att länsa brödkorgen. Det kunde få vara lite bitar av havskräfta och något mer i den så att den blir lite matigare.

Vi fick olika servitörer hela tiden vilket gör det lite rörigt när man inte vet vilken man ska vända sig till om man vill beställa något mer eller få in notan. De är annars proffsiga om än lite stressade, men det är ett stort ställe så det är väl inte så konstigt. Det är trevligt att äta på Sturehof men någon guldkant bjuder de dessvärre inte på.

Stureplan 2, Östermalm


Broms Karlaplan

Broms

Östermalmsbornas älsklingsställe heter Broms och ligger ett kvarter från rondellen på Karlaplan. Det hade en nyöppning för något år sedan och är fortfarande omåttligt populärt trots att nyhetens behag lagt sig. Vi gick dit för att äta middag och för säkerhetens skull bokade vi bord innan så att vi inte skulle bli utan vår recension.

 

Det var lite rörigt när vi blev visade till bordet men väl på plats så fick vi en väldigt charmig servitör som inte var rädd att bjuda på sig själv och var snabb med att förse oss med vin. Vi valade att äta kyckling från rottiseriet samt bacon & cheeseburger med mumsig tryffelmajonäs. Det märks att kycklingen är närproducerad för den smakar så mycket godare än den kyckling man vanligtvis blir serverad på exempelvis lunchrestauranger. Den var väldigt smakrik och mör i köttet och till det serverades potatis och aïoli men då min vän hade lite tryffelmajonäs till sin hamburgare så nallade jag lite från den och det passade också gott till, men så är jag ett stort fan av tryffel! Burgaren var också helt ok men som vi skrivit tidigare så är det svårt att konkurrera med hamburgerkedjorna som Prime, Gnarly med flera när det kommer till den perfekta burgaren men Broms burgare var helt klart godkänd om man är sugen på hamburgare.

Trevlig personal men däremot kan deras klientel ta sig själva på lite väl stort allvar ibland, men det kan ju inte restaurangen rå för. Så vill man studera Östermalmsborna på lite närmare håll så är det ett perfekt ställe att besöka och beskåda!

Karlavägen 76, Östermalm


aloe

Aloë

Stockholms hetaste restaurang just nu är Aloë som inte ligger i bland de andra hippa restaurangerna i innerstaden utan i ett villaområde i Älvsjö. Den är så specifikt belägen att man inte ens ser den från vägen utan ligger på baksidan av en heminredningsbutik, men ägarinnan till butiken är van vid förvirrande restauranggäster och kom ut och berättade att vi skulle gå runt huset till en balkongingång. Det var mysigt inrett med ett stort soffparti i början som gav en hemtrevlig känsla. Vi blev placerade vid ett högt bord med utsikt över köket där ägarna och kockarna varmt konverserade med oss under hela besöket.

Vi fick välja mellan en meny bestående av fyra eller sju rätter och de hade ringt innan för att dels bekräfta att vi tänkte dyka upp men även för att höra om vi hade några allergier. Vi passade så klart på när vi ändå fått vårt bord efter två månaders väntan att smaka på sju rätter plus vinpaket. Allt inleddes med en fransk kikärtspannkaka som kallas socca och smaklökarna hurrade av förtjusning. Sedan levererades rätter med pilgrimsmussla, skrei, blodduva, lamm, någon soppa och en efterrätt med blåbär. Varje rätt och vin fick en liten introduktion från serveringspersonalen som var en aningen stel, det lät lite som en robot som läste exakt innantill vilken skar sig lite mot den trevliga kocken Niclas som spontant pratade med oss om vilka vi var, vad vi tyckte om maten och berättade att någon av rätten var ny för kvällen. Smakerna var verkligen i fokus och både lammet och blodduvan hade två bitar som var tillagade på olika sätt och smakade därför helt olika vilket var väldigt fascinerande. Vi kom på oss själva att sitta tysta långa stunder och bara njuta samtidigt som vi följde menyn och ville inte att rätterna skulle sluta komma in. Som avslutning fick vi en stabbig mjuk kaka som på något sätt satte locket på, där var det stopp.

Är det en restaurang man ska besöka under det här året så är det Aloë, förutom den robotliknande presentationen av vinerna och maten så var allt i toppklass!

Svartlösavägen 52, Älvsjö


folkbaren

Folkbaren

Folkbaren är en liten pärla på Hornsgatan och ligger, som man kanske hör på namnet, i anslutning till Folkoperan. Lite otydligt kanske det var vid ingången att restaurangen var en trappa upp, så om någon spontant kommer in i bardelen så uppfattar man nog inte att det finns en mysig restaurang en trappa upp. Det var dock fullbokat när vi var där så de har troligtvis inga problem med att hitta matgäster.

Servitrisens tajmning var slående perfekt och kanske beror det på att hon kändes lite nervös och ville verkligen göra sitt yttersta för oss, eller så är hon rätt och slätt en fantastisk servitris. Vi beställde in oliver och pimientos till förrättssnacks och deras berömda Moule Paulette och FB’s cheeseburger till huvudrätt samt en flaska Pinot gris från Alsace. Deras pimientos var magnifika! Lite lätt varma och med saltet perfekt sprinklat över dem, verkligen en perfekt aptitretare tillsammans med en mixad blandning av oliver i citron och rosmarin.

Moule Paulette var en härlig kastrull med musslor i en krämig vitvinssås och till det kom pommes frittes och en syrlig aioli. Musslorna var perfekt kokta och de hade fått till sältan helt ok. De erbjöd oss en brödkorg redan när vi kom där det fanns bitar av vitt bröd som är lite av en personlig favorit att doppa i den goda soppan, för jag föredrar det framför pommes frittes till musslor. Men annars var de också härligt krispiga och aiolin syrlig och bröt av den krämiga smaken av grädde som musslorna var kokade i. En helt klart godkänd moules frittes!

FB’s Cheeseburgare var gjord på högrev och stekt efter din egen önskan och är verkligen en ostburgare eftersom den kommer invept i smält vällagrad cheddarost. Till cheeseburgaren kom sidfläsk, pommes frittes, peppardressing och den klassiska saltgurkan. En klart godkänd cheeseburgare.

Services var verkligen spotless förutom att jag har en fabless för servitörer och servitriser som är lite personliga och bjuder på sig själva, det var något jag saknade hos personalen på Folkbaren men det är kanske en mognadsfråga och de var rätt unga. Maten var helt ok men inget man går och skryter om, utan mer som en härlig och mysig kvarterskrog man går till om man vill veta vad man får utan överraskningar.

Hornsgatan 72, Södermalm


Gaston NK

Gaston – NK

För något år sedan gjorde de om restaurangerna på varuhuset NK och Frantzén flyttade in. Så på våning fyra ligger nu vinbaren Gaston (som även finns i Gamla stan) och där kan man förutom att dricka vin även äta en god bit mat.

Jag är ett stort tryffel fan och på menyn fanns en tryffelburgare eller Hamburgare de la truffe som den heter för att vara mer korrekt. Det är en hamburgare på högrev och bringa, kryddad med svartpeppar. Toppingen består av tryffelbrie, gruyère, örter, tryffelaioli, tryffelolja, syltad silverlök, och serveras i ett briochebröd tillsammans med köttet. Till det hela kommer pommes stripes med gryère, örter och tryffelolja och en liten hink med tryffelaioli att doppa stripsen i. Det är en pampig symfoni som uppstår i munnen och till det fick vi ett kraftigt och sträft italienskt rödvin som fick upp smaken ytterligare en oktav. Det är svårt att tänka sig att man sitter på en varuhusrestaurang och får uppleva den här matupplevelsen.

Det kan vara lite svårt att veta om det är servering vid bordet eller om man ska ställa sig vid disken på framsidan och beställa, men det är bordsservering och den ensamma servitören var både uppmärksam, vinkunnig och otroligt trevlig så jag kan bara säga att jag kommer se till att ha många ärenden till NK framöver.